Nyss såg jag
Damen i svart. Det är en svensk kriminalfilm från 1958 om deckarparet Hillman
(Karl-Arne Holmsten och Anna-Lisa Eriksson). Det gjordes flera uppföljare,
Ryttare i Blått, Mannekäng i rött och jag har för mig att det var något i gult
också.
Damen i
svart fick stort genomslag (annars hade det inte blivit uppföljare). Nästan
alla små orter hade en dam i svart som gäckade allmänheten. TV hade inte slagit
igenom; bara de allra rikaste hade TV. När Sverige spelade VM-final mot Brasilien
samma år stod folk utanför Radiohandlarnas skyltfönster och tittade. Själv var jag elva år och fick ge upp för jag såg bara en massa ryggar; de vuxna släppte inte
in småglin, det hade kunnat ge dem själva sämre plats.
Eftersom det knappt fanns TV och absolut inte datorer var vi ute på kvällarna, och 1958 jagade vi svarta damen. ALLA ungar
hade sett damen i svart. ”Vid kyrkan!”, ”Vid klockstapeln!”, ”Vid gamle
gymnastiken!” Damen dök upp överallt. Men det var ingen dam, på varje ort var det
en man som klätt ut sig, och det gick rykten om vem det var.
Hos oss
pekade majoriteten ut en man runt 20 år. Den utpekade hade en bror som var
14 och hette Arne. Arne visste inte att hans bror var utpekad och när han sa ”Får
jag tag på den fan ska jag slå ihjäl en”, sa någon: ”Ska du slå ihjäl bror din!”
Jag minns
hur vi jagade upp varandra: ”Damen i svart sprang över järnvägsspåren” ropades det
och tjugo ungar rusade dit. Men ingen svart dam syntes till. Och varken hos oss
eller på någon annan ort fick man fatt på den svarta damen.
Nyss såg jag
alltså filmen och det är en medioker historia. Lite rörig också. Men
genomslaget var alltså enormt: film var fortfarande det största folknöjet.
Tillsammans med Folkparkerna. Och jag tror att greppet med att låta Karl-Arne
Holmsten vädja till publiken i slutet att inte avslöja vem som var mördaren "för era vänner och bekanta", gav Damen i svart en extra skjuts. Det var två år innan
Hitchcock använde ett liknande grepp när han lanserade Psycho: ingen släpps in efter
att filmen börjat, hette det.
Jag tänkte
på 1958 efter filmen. Jag minns att Rickard Dahl vann höjdhoppet i EM på
Stockholms stadion, och att Dan Waern kom tvåa på 1500 meter efter engelsmannen
Brian Hewson (hette han väl)?
1958 var det
också folkomröstning om pensionerna, ATP. Som pensionärer ska vi nog vara glada
att det gick som det gick. Annars vet i fan hur det blivit. Högern röstade
förstås emot. Så tro dem inte om de återigen tar till nyspråket och säger att
det var de som genomförde ATP.
Däremot är det sant att de ordnat så att pensionärer
betalar mer i skatt.
Det bör nog ristas i sten: nyspråk biter på historielösa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar