tisdag 4 mars 2014

Dam och herrar i svart

Nyss såg jag Damen i svart. Det är en svensk kriminalfilm från 1958 om deckarparet Hillman (Karl-Arne Holmsten och Anna-Lisa Eriksson). Det gjordes flera uppföljare, Ryttare i Blått, Mannekäng i rött och jag har för mig att det var något i gult också.
Damen i svart fick stort genomslag (annars hade det inte blivit uppföljare). Nästan alla små orter hade en dam i svart som gäckade allmänheten. TV hade inte slagit igenom; bara de allra rikaste hade TV. När Sverige spelade VM-final mot Brasilien samma år stod folk utanför Radiohandlarnas skyltfönster och tittade. Själv var jag elva år och fick ge upp för jag såg bara en massa ryggar; de vuxna släppte inte in småglin, det hade kunnat ge dem själva sämre plats.
Eftersom det knappt fanns TV och absolut inte datorer var vi ute på kvällarna, och 1958 jagade vi svarta damen. ALLA ungar hade sett damen i svart. ”Vid kyrkan!”, ”Vid klockstapeln!”, ”Vid gamle gymnastiken!” Damen dök upp överallt. Men det var ingen dam, på varje ort var det en man som klätt ut sig, och det gick rykten om vem det var.
Hos oss pekade majoriteten ut en man runt 20 år. Den utpekade hade en bror som var 14 och hette Arne. Arne visste inte att hans bror var utpekad och när han sa ”Får jag tag på den fan ska jag slå ihjäl en”, sa någon: ”Ska du slå ihjäl bror din!”
Jag minns hur vi jagade upp varandra: ”Damen i svart sprang över järnvägsspåren” ropades det och tjugo ungar rusade dit. Men ingen svart dam syntes till. Och varken hos oss eller på någon annan ort fick man fatt på den svarta damen.
Nyss såg jag alltså filmen och det är en medioker historia. Lite rörig också. Men genomslaget var alltså enormt: film var fortfarande det största folknöjet. Tillsammans med Folkparkerna. Och jag tror att greppet med att låta Karl-Arne Holmsten vädja till publiken i slutet att inte avslöja vem som var mördaren "för era vänner och bekanta", gav Damen i svart en extra skjuts. Det var två år innan Hitchcock använde ett liknande grepp när han lanserade Psycho: ingen släpps in efter att filmen börjat, hette det.     
Jag tänkte på 1958 efter filmen. Jag minns att Rickard Dahl vann höjdhoppet i EM på Stockholms stadion, och att Dan Waern kom tvåa på 1500 meter efter engelsmannen Brian Hewson (hette han väl)?
1958 var det också folkomröstning om pensionerna, ATP. Som pensionärer ska vi nog vara glada att det gick som det gick. Annars vet i fan hur det blivit. Högern röstade förstås emot. Så tro dem inte om de återigen tar till nyspråket och säger att det var de som genomförde ATP. 
Däremot är det sant att de ordnat så att pensionärer betalar mer i skatt.  
Det bör nog ristas i sten: nyspråk biter på historielösa.

Inga kommentarer: